MedTechbloggen

MedTechbloggen presenterar ytterligare en bloggpost från studenterna på Affärshögskolan. Denna gång är det Neela Patel som tycker till om artikeln i Lakartidningen.se:

Agneta Borgströms artikel säger mycket om vilka brister vi har i sjukvården. Det kan nog bero på att regelverket är inte alltid lätt att följa eller jag skulle vilja säga att den inte alltid är tydlig, så att man kan följa den mer noggrann och inte vara otydlig. Medicin Tekniska produkter är något som sjukvården är beroende av och tekniken går med sin utveckling framåt hela tiden, vilket måste hållas med uppdaterade kontrollsystem som följer den nya tekniken för säkrare vård och metoder.
Man bör kanske kräva mer säkerhet från tillverkaren, det borde kanske ske mer noggrannare prövningar innan man utsätter patienter för någon som helst fara. Oftast vägs För-och Nackdelar med varandra för att en produkt ska få komma ut i marknaden, så borde då inte hela felet främst ligga på den godkännande myndigheten som har gett ett okej! för att lansera en produkt.
Att man håller kvar sina gamla rutiner, även om ny forskning och nya metoder till kommer beror inte på sjukvården utan den vederbörande personen inte är mottaglig för förändringar och inte öppen för nya saker, eller att helt enkelt känner sig trygg i sitt gamla system och/eller sina medicin tekniska apparater, sen att det ändå slinker in nya metoder obemärkt trots studier visar att det inte finns någon skillnad på effekt, kan bero på “tror jag” att där tänker man mer på besparing och låter patienten gå igenom en operation, istället för ex. En träningsprogram för sjukgymnastik, vilket kan kosta mer för verksamheten, då det är mer långdragen behandling.
Min tolkning är helt enkelt, det är bara pengarna som betyder mest i slut ändan, att man utsätter en människas livskvalité eller varför inte livet på spel syns tyvärr inte, utan allt ska bara gå i vinst, därför stödjs inte heller prövarinitierad forskning från industrin bättre!

MedTechbloggen presenterar ytterligare en bloggpost från studenterna på Affärshögskolan. Denna gång är det Helena Kanebratt (gul badmössa) som tycker till:

“Syftet med detta inlägg är att belysa Agneta Bergströms tidigare artikel, “¼ av all vård är onödig eller skadlig”.

Jag vill börja med att säga att jag håller fullständigt med Agneta Bergström om det hon skriver i sin artikel, ibland används vårdensresurser/metoder på helt fel eller till och med skadligt sätt.
Men frågan jag vill lyfta är, vem bär ansvaret för att t.ex.
Föråldrade rutiner inte uppdateras, att man använder sig att metoder som det inte finns god forskningsgrund på. Att många arbetar på utan att det igentligen finns några bra studier som visar att operation t.ex. är bättre än sjukgymnastik? Att många arbetar utan att det igentligen finns vetenskapliga belägg för att göra på det ena eller andra sättet?
Vi inom den medicintekniska branschen vill såklart sälja våra produkter, men inte till vilket pris som helst. Vi vill att produkten vi säljer används på ett säkert och nyttigt och effektivt sett. Jag håller med Pär Nordin om att det ska borde finnas riktlinjer för införande av nya produkter och att dessa ska ha ett förhandsgodkännande innan kliniken kan få börja använda den. Självklart ställer detta högre krav på oss som tillverkare, men så vill vi ju också bara sälja säkra produkter som är till nytta för patienter och personal.
Enligt Socialstyrelsens föreskrifter säger man att endast säkra metoder får användas inom vården och att ledningssystemet ska finnas för att utrangera gamla metoder. Jättebra! Men varför följer inte alla Landsting då detta? Kanske borde Socialstyrelsen bli hårdare med sina krav och till och med att ålägga vite på de Landsting som inte följer deras krav? Jag tycker att Socialstyrelsen borde se över hur deras föreskrifter följs och införa stickprov för att komma åt dem som inte följer dem.
Den som bär störst ansvar i denna fråga, enlig mig är den ansvariga Läkaren. Det är han/hon som bestämmer vilken behandling man väljer att utföra. Klart att det är svårt att alltid ta rätt beslut, det gör ingen. Men om läkaren hade haft tydliga riktlinjer att gå efter tror jag att det hade varit enklare och färre fel hade begåtts. Dessutom hade man sparat massor av pengar av att inte utföra onödig vård. Pengar som istället kunde användas till att utföra kliniska prövningar som bl.a. Stefan Lohmander påpekade. Jag tror att för det ska bli en förbättring behövs det tillsättas arbetsgrupper från hela landet där man diskuterar fram arbetsmetoder, riktlinjer som är välförankrade i vetenskaplig forskning, väl förankrade studieresultat.

ATT INFÖRA ARBETSGRUPPER FÖR ATT MINIMERA SKADORNA OCH FÖR ATT INTE BEDRIVA VÅRD DÄR DEN INTE BEHÖVS, KRÄVS ATT LANDSTINGEN HJÄLPER TILL. DOM MÅSTE HJÄLPA LÄKARKÅREN ATT BLI OCH GÖRA ÄNNU BÄTTRE ÄN I DAG. DET BORDE VARA EN PRIORITERAD FRÅGA, SOM ALLA BERÖRDA BORDE ARBETA MED“